Home:  nilsolof.se 

 

                                              

Hugga i sten

 

 

En monolit är enligt uppslagsboken en "skulptur, pelare eller dylikt som huggits ur ett enda stenblock".

Här visas några forntida monoliter som jag finner fascinerande. 

 

 

 

Buddist-tempel uthugget ur berget i Karli

Bland de många buddisttemplen i Indien är ett av de äldsta grottemplet i Karli i västra Ghats. Det anses byggt, eller snarare hugget, under första århundradet f. Kr. Enligt Hammerton kan det "från början ha varit en naturlig grotta, som användes av munkar redan på Asokas tid, men troligen fullbordades dess inre i första århundradet f. Kr. och blev då i stort sett vad det är nu. De yttre skulpturerna äro av senare datum." 

Hela templet med altaret (stupan) och alla pelarna är alltså hugget direkt ur berget. 

 

"Karligrottans inre är utomordentligt imponerande. De praktfulla ur klippan huggna pelarna - femton på vardera sidan med ytterligare fyra vid ingången och sju vid bortre ändan - skilja huvudskeppet från ett brett yttre skepp. Taket är av trä och av samma ålder som templet. Belysningen är ordnad så, att allt direkt ljus faller på stupan vid ändan. För tvåtusenår sedna glänste stupan i färger och förgyllning och fanor hängde i det höga, välvda taket. Märk, att här icke finner någon bild Buddha... Detta är den äldre buddismens rena enkelhet" (Hammerton)

 

 

 

Tre pelare i Karlitemplet, huggna ur klippan. 

"Karlitemplet har trettio liknande pelare och elva av annan typ. De äro helt och hållet huggna ur klippan. Kapitälerna bestå av två knäböjande elefanter, med två kvinnofigurer på ryggen av vardera. De ståtliga taksparrarna av trä, som bilda det unika taket, äro synliga upptill; de äro 1800 år gamla." (Hammerton)

 

 

 

 

Världens största (?) monolit, Kailas-templet i Ellora

 

Kailas-templet   är betydligt yngre än Karli, , från ca 7-800 e. Kr. Huvudtemplet tillägnas hinduiska gudar; det finns också flera ursprungligen buddistiska grott-tempel i omgivningen. 

 

 

 

"Skulpterade klostergångar, vilka liksom genom ett under undgått att bliva krossade av de överhängande bergmassorna." 

" Till höger synes det stora Kailastemplet. Till vänster en del av den kolonnad som omgiver hela gården. Klippväggarna bakom pelarna äro skulpterade till en underbar serie av stora basliefer, framställande de gamla mytologiska berättelserna om gudarna och gudinnorna. Man måste häpna över den fromhet och den arkitektoniska djärvhet som i förening skapat en sådan helgedom på denna plats." (Hammerton)

 

 

Henry Kjellson reflekterar i Forntidens Teknik

 

 

 

"Till höger synes ett hörn av huvudtemplet. I mitten (förenat med huvudtemplet genom en i klippan uthuggen bro) synes Den heliga oxens tempel; oxen var symbolen för Sivas styrka. Observera den utomordentliga monolitpelaren med dess eleganta skulpturer. En liknande finnes på andra sidan om Oxens tempel. Längst till vänster synes ett hörn av den klippa ur vilken hela templet huggits." (Hammerton)

 

 

 

"Detta är en bild i större skala av det stora klippmassiv på vilket Kailasatemplet står. Det är omgivet av en märklig fris av elefanter stående bog vid bog och givande ett intryck av att bära hela templet på sina ryggar. Ehuru de flesta snablarna brutits av och alla elefantfigurerna svårt ramponerats av inkräktare, är denna ypperliga fris ståtlig även i sina ruiner; den är en av de märkligaste klippskulpturer i världen. Kailasa ligger fjärran från de mera trafikerade vägarna och förmodligen är det icke en turist på tiotusen som besöker den tysta, längesedan övergivna helgedomen." (Hammerton)

 

 

 

 

Kolossen i Mysore

 

"53 km från Hassan mitt i staten Mysore befinner sig ett av det gamla Indiens underverk, en jättelik människogestalt uthuggen ur berget."

 

 

Jämför storleken av denna väldiga bild med människornas vid dess fötter! Den höggs ur det fasta berget för nära tusen år sedan; granitmassorna, som lämnats runt dess ben för att uppbära den oerhörda tyngden, föreställa myrstackar. Bilden föreställer Gomatesvara, en jainagudom; han tänkes försjunken i meditation och oberörd av de slingerväxter, som snott sina klängen omkring hans väldiga lemmar." (Hammerton)

 

 

 

"Detta fotografi, som tagits på den yttre tempelgården, visar bildens huvud ovanför pelargångarna. En inskrift (av vilken en del är synlig på klippan till vänster på nästa bild) förkunnar, att den utfördes på befallning av Chamunda Raya, som var förste minister hos Ganga-konungen Rajamalla II. Dess tillkomstår är omkring 983 e. Kr." (Hammerton)

 

 

 

"Vid Gomatesvaras fötter". 

"Författaren fick tillåtelse att taga denna foto av en unge Jainapräst, som just frambär ett offer - en liten bricka med frukt och kokosnötter. En mässingslampa brinner på det lilla fyrkantiga altaret, och i bakgrunden ses bildens enorma fötter och ben. I förgrunden är den del av den ut berget skulpterade lotusblomma,  på vilken figuren står." (Hammerton)

 

 

Jag undrar hur just indierna blev sådana mästare på monoliter i jätteformat? Hammerton kommenterar om denna koloss:

 

 

Ja, vilken teknik använde de för denna 17 meter höga monolit, omkring år 980 e.Kr.? T.ex. konststycket att hugga ut mellanrummet mellan bålen och armarna utan att spräcka stenen... för att inte tala om de tunna örsnibbarna ? 

 

 

 

Solporten i Tiahuanaco

 

Även om andra världsdelar inte har monoliter av samma enorma storlek som de indiska, så kan de vara intressanta av andra skäl. Här är en monolit från Sydamerika, i ruinstaden  Tiahuanaco i Bolivia. Den kallas "Solporten".

 

 

"Ovanför den urgamla porten finnes en bild av regnguden, omgiven av små, i sten utskurna figurer, vilka anses utföra en ceremoniell dans till gudens ära. Som man märker, äro en del av dessa figurer ej fullbordade, och arkeologerna antaga därför, att någon tragisk tilldragelse - en jordbävning, eller ett krig - överrumplat bildhuggarna mitt i deras arbete. Monoliten, som är en av de äldsta i den västliga hemisfären, blev förmodligen spräckt och kullkastad under en jordbävning, men har sedan återigen blivit uppställd på sin gamla plats mittibland Tiahuanacos ruiner, där den kanske en gång prydde ett palats eller ett tempel från för-inkatiden." (Hammerton)

 

Baksidan av monoliten är också värd att studera:

 

Det mest spännande med denna monolit tycker jag inte är dess storlek, utan snarare att man kunnat hugga ut och resa den i denna form utan att spräcka stenen (sprickan anses ju vara av senare datum). Dessutom har baksidan djupa rektangulära uthuggningar, till synes perfekt rätvinkliga med plan botten som förefaller nå ända ner till halva tjockleken. Vem gör efter det arbetet med "primitiva redskap"? 

 

I närheten finns också "Månporten", mindre och slankare men liksom Solporten huggen i ett enda stycke. Den tycks ha klarat sig utan någon spricka.

 

 

 

 

 

Påskön

 

Utanför Chiles kust ligger Påskön, med sina många monoliter av okänt ursprung:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Runda monoliter i Costa Rica

I Costa Rica finns en unik form av monoliter, runda klot. 

 

 

De största kloten är över 2 meter i diameter.  I denna bok från 1969 ägnar Erich von Däniken ett avsnitt (sid. 80-86) åt en livlig berättelse om sina färder i Costa Rica på jakt efter stenklot ute i vildmarken. 

 

von Däniken diskuterar också, utifrån sina egna studier på plats, olika teorier om skapandet av Påsköns statyer och ruinerna i Tihuanaco. 

 

 

 

En av de minsta och i mitt tycke mest intressanta monoliterna visas längst ner på sidan om forntidens konst