Home:  nilsolof.se 

 

                                              

LYFTA  TunGT

 

 

Somliga av forntidens tekniker behärskade konsten att lyfta 
tunga, ja jättetunga föremål. 
Här är bara två exempel,  från Syrien och Egypten.

 

 

Baalbek

 

I Baalbek i Syrien finns några stora ruiner av tempel från romarnas tid; de antas vara byggda under Antonius Pius' dagar, 86-161 e.Kr. Ruinerna har skadats dels av jordbävningar, dels av plundring, men gjorde ett starkt intryck på Hammertons medarbetare. 

 

 

 

"NÄRBILD AV DE KORINTISKA KAPITÄLEN."

" Detta fotografi kan hjälpa läsaren att bilda sig ett begrepp om den massiva arkitekturen hos Bacchustemplet i Baalbek. Araben som placerat sig på pelarradens tak ger en föreställning om den oerhörda storleken av de långa och smäckra kolonner som uppbära arkitraven och frisen. "

 

 

 

 

 

"ÖSTRA ÄNDAN AV VESTIBULEN I BACCHUSTEMPLET."


" Bladverket som går igen i hela detta tempel är särskilt vackert och i fråga om dekorativ behandling och konstnärligt utförande för det i tankarna senare dagars härliga byzantiska arbeten. Stora delar av taket ha fallit ned och turkarna ha förstört många av pelarna genom att draga ut järnkramporna för att komma åt metallen." (Pelarna är 15,5 meter höga.)

 

 

 

 

 

"TRILITHON I BAALBEK; 
NÅGRA AV DE MÄKTIGASTE STENAR SOM LYFTS AV MÄNNISKOHÄNDER."


" Det är svårt att uppskatta den ofantliga storleken av dessa stenar, som finnas inmurade i yttermuren till Baalbeks Akropolis. Tre stora block äro placerade mitt uppe i väggen, vart och ett mätande 19 meter i längd, 4 meter i höjd och tre meter i tjocklek. 
   De hjälpmedel med vilka de kunde lyftas upp och placeras på en redan 7 meter hög underbyggnad, måste ha besuttit en ofantlig styrka och skulle förbrylla våra dagars främsta byggnadsexperter. 
   Namnet Trilithon, eller 'trestenen' på Jupiter-Baalstemplet har måhända ursprungligen kommit av dessa stenar." 


   (Jämför storleken med mannen som står vid den sneda kanten till vänster. - Jag har sett olika uppskattningar av vikten på ett block, från 800 till 1200 ton. Enligt en gammal uppslagsbok har granit specifik vikt 2,7, dvs 2,7 ton per kubikmeter. 19x4x3 blir 228, vilket ger "bara" 615 ton. Förvisso tungt nog!) 

 

 

 

 

I stenbrottet ca en km från templet, varifrån de tre jättestenarna hämtades, ligger kvar en ofullbordad monolit. Den är 20 meter lång och ca 4 meter i fyrkant.  
"Dess kvarliggande ... tyder på att planen för tempelgruppen aldrig blev fullföljd." 
- Tempelruinen skymtar uppe till vänster. 

 

 

 

 

Monoliten i Assuan

 

 

I Assuan i Egypten, ca 880 km söder om Kairo finns ett forntida granitbrott med en jättelik ofullbordad monolit som skulle ha blivit en obelisk. Den är 41 meter lång, 4,3 meter bred vid basen och 2,8 meter uppe vid toppen där spetsen börjar. Den är alltså ännu väldigare än Baalbek-monoliten. Den vidare bearbetningen antas ha avbrutits när man i stenen fann sprickor, som skymtar på bilden.

Henry Kjellson ägnar kapitel 5 i Försvunnen Teknik åt betraktelser över Assuan-monoliten och vilken teknik som han tror användes vid bearbetningen av stenen. 

 

Försvunnen teknik, eller slavarbete?

Om forntidens arkitekter och byggare behärskade någon "försvunnen teknik" förblir ett ämne för spekulationer. Flera kapitel i Hammerton diskuterar frågan. En författare menar kort och gott att alla forntidens stora byggnadsverk är resultat av slavarbete:

"Lagvis fastkedjades slavarna vid de stora blocken och de släpade dem långsamt uppför det lutande plan som gradvis förlängdes som en skjutstege uppemot plattformarna, allteftersom byggnaden reste sig hög och högre." (II:1) 

Det finns också bilder från Egypten och Assyrien som visar mängder av män i färd med sådana arbeten. En återges här nedan. Författarna i Hammerton är inte alls eniga med Henry Kjellson som menade att avancerad teknik måste ha använts: 

"Det är i fråga om obeliskernas resande, som fantasien skenat iväg, och fullkomligt häpnadsväckande påståenden hava framkommit från ingenjörer, arkitekter, arkeologer och de obekymrade uttolkarna av det ockulta, denna ständiga förargelse för den allvarlige forskaren." (II:152) 

Ett exempel på "obekymrade uttolkare av det ockulta" skulle väl då vara Erich von Däniken, som i alla sina böcker driver tesen att besökare från rymden har fört högre teknik till vår planet. 

I brist på kunskap får vi väl  låta frågan vara öppen, och själva vara öppna att förundras över dessa forntidens underverk.